Tankarna går ej att hindra, och ögonen börjar sakta tindra.

Jag måste vara världens lyckligaste människa som har chansen att rida denna underbaring. Han är som en psykolog, utan att han behöver säga något. Bara stå och se söt ut, och puffa en lite på axeln. Haha, är nog bara hästmänniskor som förstår vad jag menar.. Hur som helst, så var karln superduktig idag. Tog ett par rediga galopper, och han dundrade på glatt ♥ 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0