kuula

I torsdags tog jag och min återfunna partner(hihi) bilen och rullade ner till Vilhelmina, för att hämta världens finaste Milton. När vi kom dit så var han i fullt spring, och smet det första han gjorde. Började fundera över vad tusan vi har gett oss in på, när vi vände hemåt. Stackaren ylade och hade sig halva vägen före han lyckades somna. 

 

Sen dess att vi hämtat honom så har han skött sig hur bra som helst. Från att aldrig ha åkt bil till att älska det. Från att smita till att gå hur bra som helst lös. Kommer och tvättar upp en när det är dags för morgonpromme. AAH, jag är så förbaskat fast vid denna rackare. Och det har bara gått två-tre dagar... Just nu ligger gullegrynet faktiskt brevid mig ♥