kuula

Att intala sig själv att det kommer att gå bra gör saken bara ännu värre. Att vara helt ensam med en överarbetande hjärna gör saken också bara värre. Jag vill bara gräva ner mig under täcket, och aldrig vakna upp igen. Känslan av att säga alla ord som man aldrig sagt förrut, men ändå löser det ingenting är det värsta jag har varit med om. Att packa ihop sina saker i sopsäckar och kartonger är inte lätt. Att prata om vad som att mitt och hans är inte heller lätt. Jag önskar verkligen jag vore stark nog att genomgå detta. Jag önskar att jag insåg att det är bäst såhär. Fuck this shit, nu ska jag kapa av alla kablarna som går till mitt hjärta och inte bry mig ett skit. Inget sätter stopp för mig nu. Woop woop!